söndag 6 februari 2011
Dulcolax
Köpte ett paket dulcolax förra tisdagen. Det hjälper inte ett dugg men jag ska ge det ett försök till på måndag kväll ska jag ta tre stycken innan jag går och lägger mig. Gör det att jag går något enstaka gram inför hälsosamtalet och simningen blir jag överlycklig. Kan det bli en bättre dag? Visa sig i bikini framför hela klassen och träffa skolsköterskan samma dag... Dessutom om läkaren jag träffade sist hade det minsta rätt så kommer hon stå och skratta åt mig bakom min rygg. Det är det värsta scenariot jag kan tänka mig. Hur hon nästan står och viker sig av skratt bakom min rygg och tjuter fram "nejdå du är normalviktig, men det skulle inte göra något om du hade lite bättre koll på dina matvanor". Visserligen säger en del av mig att så kan det inte ske, hon måste ju visa sig lite professionell. Så även om hon vill stå och skratta åt mig så kommer hon få hålla sig och istället kommer rummet eka av skratt när jag går ut därifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
sv: JAA! nu går det! förut fanns bara 5 alternativ. men nu går det att välja namn/webbadress eller anonym :)
SvaraRaderaokej :/ usch, tycker det är så tråkigt när vuxna människor inte har respekt för barn/tonåringar. för han kanske är världens bästa läkare mot din mamma, men mot dig var han ju verkligen inte bra.
ja! hoppas verkligen att du får hjälp då. försök komma ihåg att (även om du faktiskt är underviktig) så handlar det inte bara om vikten, utan sättet du ser på mat och din kropp. så var ärlig när hon frågar. för det handlar ju inte bara om att få dig att äta och gå upp i vikt, utan om att få dig att tycka att det är okej med mat, att du förtjänar att äta precis som alla andra gör.
ta hand om dig!
sv: :)
SvaraRaderaja, jag tror att det är bra. om hon är så engagerad så kan hon vara den som hjälper dig hela vägen. för det finns såna människor också, som verkligen vill hjälpa och som jobbar som läkare/sjuksköterska/psykolog av den anledningen, och inte för att det ger bra pengar. så hoppas hon har ett gott hjärta och vet hur hon ska hjälpa dig. kämpa på :)
Kom gärna in och läs om min väg till ett tunnare jag. Är relativt ny och lär mg nytt varje dag. Se fram emot att höra vad du kan ge mig för tips och råd.
SvaraRaderaKram
No More That!
sv: Ja, tänk om han hade vetat hela historien? Då tror jag knappast att han hade agerat på samma sätt. Jag tycker att du ska berätta för den där skolsköterskan som verkade bry sig om dig.
SvaraRaderaJag har själv precis insett (efter 4år som ätstörd) att det är inte är det livet jag vill leva. Jag vill kunna äta en macka till frukost utan att världen raserar. Jag vill kunna mysa med kompisar framför en film och äta chips samtidigt utan att ha behövt träna flera timmar tidigare den dagen för att förtjäna chipsen.
Jag vill vara normal och passa in, ha vänner. Jag vill inte längre vara hon som aldrig vill följa med på saker för att hon ska vara hemma och träna ist tex.
Ta dig en funderare på vad som är värt i livet. Uppsök en kurator/psykolog etc. Det finns ju en anledning till att du vill gå ner i vikt, antagligen har du ganska dålig självkänsla?
Känner att jag är superjobbig nu. Men du påminner så sjukt mycket om mig för 3 år sen. Jag önskar verkligen att någon hade gett mig ett facit då och hjälpt mig att inse att livet som ätstörd inte är ett riktigt liv. Vill man leva fullt ut är ätstörningen det första man måste se till att göra sig av med.
Nu ska min bort i alla fall. Till varje pris.