cause we playing with fire

Idag hade jag min sista invägning för terminen med skolsyster. Jag gick inte dit. Jag äter bra just nu, men ångesten finns alltid där. Jag trivs inte alls med min kropp , men jag äter och jag gör som alla vill utan att klaga. Vissa gånger fungerar det utan ångest, jag har inte ork att bry mig andra skulle jag helst av allt bara vilja lägga mig ner och dö. Skrika av mig allt vad jag kan och sen dö. Men äter gör jag och jag hoppas på att ångesten ska försvinna, att jag ska lära mig själv att gilla min kropp som den är. Som JAG är. Jag ger det en sista chans. Annars kan jag lika gärna svälta mig själv till döds, men det problemet tar vi sen. Jag ger det till efter sommaren. Då ska jag kunna gå till skolsköterskan och acceptera att jag gått upp i vikt, att det är normalt, att det är bra och att det inte är något annat än mig själv. Tills dess så klarar jag inte av att se siffrorna på vågen, det skulle bara få mig att falla igen på en gång så skolsyster får helt enkelt klara sig med en tom rad på dagens datum och inse att jag kommer när jag är redo. För förhoppningsvis kommer det en tid då även jag kan inse att jag är fin som jag är och att det inte bara är försök av övertalningar från omvärlden. Tills dess är jag inte redo.


En chans till. Till 30 augusti ger jag det. Annars får det bli ett slut på mitt lidande för då kommer det aldrig att bli bättre.

panic

jag gråter och skakat, ler och behåller masken. om vartannat. hemma, borta. jag vet inte vad som blev fel den här gången. det känns som om jag är en som betraktar mitt liv utifrån. du står i mitten av mitt kaos. jag måste ut. från mig själv. nu. nu. nu. NU.

färga stjärnorna

K.A.O.S

spotify kan gå o ta sig någonstanns. vem överlever med musik 10 timmar per månad? nej nu blir det o köpa premium... något som också kan gå och ta sig någonstanns är mat. jag hatar mat, jag är less på mat. det förstör allt. punktslut.