I'm little weird, but nothing to do about it

är man konstig om de bästa med festa ikväll är att jag kommer bli full och förmodligen att spy? är det konstigt att jag längtar till de gånger jag spyr på fyllan då det är enda gången jag kan spy utan att känna någonting? är jag konstig...

mindre trevligt inlägg kanske, men ikväll ska jag ha trevligt hur som!

• När man faller ihop över datorn av kraftansträning för att man inser att man har ca 600 produktbilder att redigera.
• När man inte ens rör maten på tallriken och kan skylla på att man är för trött.
• När man inser vad tusan man åt dagen innan, som råkade vara mindre än någon utan ätstörning skulle äta per dag men ändå mer än vad man kan klara av själv.
• När man väger sin dagliga morgonvikt och inser att man trots ätit mycket mindre än en vanlig person på en dag har gått upp 0.7 kg sen dagen innan.
• När man får panik över det och vägrar ha på sig det man hade tänkt sig för att det visade sig vara jeans och inte kan visa sig så.

Då borde man fundera på om man verkligen kan leva på det här sättet.

Another bridge is broken

Igår blev jag tvingad till att äta första middagen på en vecka. Kändes helt jävla hemskt och jag bröt ihop och började gråta i soffan. Vad är felet på mina känslor nu förtiden? Åt en tacos och det resulterade i att tog två dulcolax och "glömde" matkortet idag i skolan. Jag har gått ner lite i vikt igen men det är ingenting som märks än vilket jag tycker är lite sorgligt. Vill bara att folk ska låta mig vara ifred och låta mig gå ner i vikt bäst fan jag vill. Jag är tjock och vill inte föralltid-förbli det tack.

Jag känner lite nu att saker och ting inte kommer att bli bättre heller om jag inte får rätt hjälp då jag vet att det är det jag behöver. Har i flera år gått fram och tillbaka på samm stig och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har hela tiden trott att jag kan läka mig själv men det kan jag inte. Det går inte, har jag insett nu. Det känns inte heller som någon förstår mig. "Du som alltid blivit så omhuldrad och bortskämd och hade allt när du var liten, och jag var alltid med dig. Vad tusan har fått dej att bli sådan här?" Hon kanske har rätt. Jag kanske är för bortskämd för att inse vad jag själv håller på med. Men är det logiskt?

"Gud vad liten du är" Tack för dem orden. Det värmde. När man var tvungen att stå och flasha sin mage, när man i flera månader gått gömd i stora kläder.

Det kommer annat emellan

Jag lever genom min blogg. Eller snarare att jag lever tack vare mitt blogg. Jag har verkligen svårt för att prata med någon (och då räknas verkligen vem som helst. Kompisar, föräldrar eller psykologer spelar ingen roll) för jag vill inte att någon ska veta hur jag mår. Jag vill inte vara den som kräver uppmärksamhet. Det gör alla andra med sina problem i min familj bra ändå. Jag vill inte vara den där sista droppen som får hela bägaren att rinna över för oss alla.

Innerst inne vet jag att jag bara förstör för mig själv genom att inte klara av att öppna upp mig för någon men jag tror inte att jag någonsin kommer våga säga hela sanningen till någon om hur jag mår. Vad skulle folk runt omkring mig säga och tycka om de fick reda på att jag skär mig, spyr, dulcolaxar, hetsar, svälter och får panik ångest om vartannat. Och att jag gjort det i snart 5 år. Det är INGEN som vet hela min historia. Jag har varit i kontakt med psykologer, kuratorer och läkare men inte ens dem har jag vågat säga hela sanningen. Det är därför dem har släppt mig så snabbt igen varje gång.

Det finns kommentarer som alltid gör ondare i mitt hjärta, och även hjärna för den delen, och det är t.ex. när mamma säger att "Jag är sjuk och det vet tammetusan ingen utav er hur det är att vara sjuk!" Jag är inte fysiskt sjuk. Jag har bara fått fysiska konsekvenser av mina psykiska sjukdomar. En annan kommentar som alltid skär är när vi sitter i matsalen och jag faktiskt äter lite och min kompis kollar på mig och säger "Är du sjuk, har du feber? Ska du äta!?". Att det dessutom är en av mina kompisar som alltid ska kunna säga sanningen till mig gör ännu ondare för då får jag verkligen känslan av att jag faktiskt är tjock och för stor för att behöva äta.

Fröken Svår är så konstigt yr.

Hon sitter och gungar på andra planeter,
Fröken Svår har nu gömts i snö.
Hon var så konstigt slö och ville bara dö.
Men mamma är säkert nöjd.
Allting fungerar så bra i praktiken,
och livet är frid och fröjd.
Gör nu inte mamma besviken.

Fröken Svår gömmer små saker i smyg
Konstigt ljus över slangar och dropp på kliniken.
Kanske blir semestern fördröjd.
Kanske blir mamma besviken.

_Lars Winnerbäck, Mamma är säkert nöjd

Jag känner mig tom och alla mina dagar passerar bara meningslöst. Jag har svårt för att finna det meningsfulla i mitt liv för tillfället. Jag går i skolan, pluggar, gör prov, får högsta betyg, åker hem, går på keyboardlektioner, pluggar ännu mera, åker till jobbet, dömer fotboll, jobbar med mitt företag. Jag låter mig själv gå under genom att inte prioritera bort saker.

Jag gör upp matscheman för att jag ska slippa hetsen och göra-mig-av-med-det-situationer som jag ändå inte håller. Jag agerar stöttande storasyster för småsyskonen som har det lite pissigt och jobbigt för tillfället. Ett väldigt långt tillfälle som varat i 7 år.

Om jag trodde på gud skulle jag be till honom nu. Det kan jag föresten göra ändå, bara för säkerhets skull. "Kära gud, ge mig tillbaka min livsglädje och ge mig mod att dela med mig av de hårda stunderna för det vet man att man behöver när man vandrar längst 55an i mörkret och känner tårarna plötsligt börjar rinna längst kinderna samtidigt som man bara vill stanna och skrika och sen lägga sig i diket och vara försvunnen. Stanna där tills man återvänder hem. Tills jag slutat gå med vinterskor på hösten för att förbereda mig för storm. Amen"

Det ingen vet

Du vet nog faktiskt inte vad du gör, hur dina blickar bränner och förgör. Du vet nog ej hur mycket du förstör i samma ögonblick som du berör. Tänk om jag skulle våga säga, säga det som ännu ingen vet.

Tänk om jag skulle våga släppa taget om en vacker verklighet. Tänk om jag skulle våga säga det som ännu är en hemlighet. Skulle du finnas kvar, skulle "jag" finnas kvar?

ångesten dödar mig. känner mig inte värd någonting alls. punkt. orkar inte med mer än så idag.