Kärnvapen krig och atombomber

Jag kämpar som ett freak, jag vill vara mig själv igen. Och jag lyckas oftare vara den gamla glada jag igen som är social och hänger med andra. Sen skolstarten (1 vecka) har jag hunnit äta i skolans matsal 2 gånger (av 4 möjliga), ätit kinesisk buffé (FATTAR NI , friterat) till middag med kompisarna och ätit en ballerina kladdkaka efter en shoppingtur. Vad jag har ätit däremellan är i princip ingenting men det behöver vi inte gå in på för det är inte nödvändigt, ångesten kan inte hindra allt. MEN det är just det, för ett halv år sen hade jag inte gått ut med mina kompisar på sånt här. Hade undvikt det så långt som möjligt. Även mina kompisar säger att de märker skillnad på mig. Och det är väldigt roligt att höra för jag vill ju vara den sociala glada tjejen som jag brukade vara. Jag väger mer än någonsin men vad gör de med de finaste vännerna man kan tänka sig?

Jag märker också att ångestattackerna blir värre för varje gång jag får en för tillfället men de är väl för att jag går emot rösterna i mitt huvud med de absolut förbjudnaste sakerna man kan hitta? Har skärt mig själv 2 gånger den senaste veckan trots att de var mer än 2 månader sen jag gjorde de sist. Jag har fått raseriutbrott hemma för att all min ork går ut till att vara trevlig och social och glad i skolan. Jag har tagit alldeles för många dulcolax och alvedon på samma gång och sköljt ner dem med cider (bara de som fanns tillgängligt). Det låter som om jag är ett uppmärksamhets freak. Men i mångas ögon ser jag mycket bättre ut idag än jag gjorde för ett halvår sen och de glädje mig. Jag är bara lite rädd att ångestattackerna ska kväva mig och få mig att göra något dumt innan mitt monster lämnar mig ifred.

over the rainbow

Fick ett sånt kul besked igår att jag bara flygit på moln både igår och idag (gör iaf fortfarande! :) ) Har knappt kännt av ångesten efter måltiderna! SÅ jäkla glad är jag! :D :D

Får dock mitt första matschema någonsin att följa nu när skolan börjar, men de känns som om de inte gör något i nuläget. Jag vill ju bli helt frisk. Jag vill kunna leva min dröm!

okej, men ändå inte

Storbråk, burgerking, cornish pixie (mitt tur halsband) trasigt. Behöver jag skriva mer för att förklara min ångest?

Köpte ett wii idag iaf, och wii fit! Kommer bli bra tillslut kanske ändå.

Folk tycker att jag ser smal ut :O Det förvånar mig, för de är de minsta jag känner mig. Jag funderar varje dag på om jag verkligen väljer rätt väg när jag fortsätter att äta och gå upp för varje dag för det känns inte bättre. Jag vet dock att jag inte orkar börja om med lögnerna för alla i min omgivning och gömmandet av mat mm för det är för jobbigt. Men om jag känner mig rätt kommer allt börja om igen i perioder när skolan börjar om, då jag tror att alla bedömmer varje steg man tar, att jag måste vara perfekt, när man inte längre kan välja bort dem man inte vill umgås med. Det är livet. Samtidigt vill jag inte falla tillbaka ännu en gång för då vet jag inte om jag orkar resa mig ännu en gång. Då kommer jag fastna i klorna och förstöra allt. Det känns som om jag rör mig, åt vilket håll jag än väljer så kommer jorden rasa under mina fötter och jag hatar verkligen känslan.



Det som oroar mig mest nu, är att jag inte har haft någon mens på X antal månader och jag får ofta tryck över bröstet. Det är typiska ätstörningssymptom som jag hade när jag svälte mig själv som mest. Varför kommer de nu? Kan någon förklara de för mig? Jag fick tillbaka min mens ett tag efter att jag börjat äta normalt och nu går jag ju snarare framåt fysisk än bakåt, borde iaf! Psykiskt är en helt annan sak i detta fall. helt sjukt..

Har iaf insett att jag var(är) ätstörd när jag skapade bloggen, så det vore egentligen läge att ändra namnet på bloggen, men jag orkar nog inte skapa en ny adress.