jag önskar att jag vore perfekt. men det finns inget perfekt i min värld.
när jag kommer hem funderar jag på att bryta mitt löfte om att inte lägga ut bilder på mig själv på den här bloggen. Visa två bilder, en sen när jag vägde som minst (43 kg för er som ville veta) och en bild som jag väger nu (50 kg). Jag har gått upp enormt mycket i vikt. OCH JA, jag känner mig fet. Jag är tillochmed enormt fet.
Jag har gått från ett bmi på 15.6 till 18.1 på några få månader (6 stycken för att vara helt exakt) Det går, men det går inte heller.
Jag känner mig lika fet idag som jag gjorde när jag vägde 43. Det var en period då jag inte vägde mig (antagligen då jag gick upp mest i vikt) och vet ni hur skönt det var? Att släppa siffrorna.
När jag läser igenom vad jag har skrivit inser jag att det får mig att låta frisk. Men det är jag inte, inte på långa vägar. Ana sitter kvar i mig som ett helvetes litet monster och jag önskar att jag vore fri. Det är värre ibland och enklare andra gånger. Jag hade mitt livs värsta kväll igår. Drack alldeles för mycket, spydde som en gris (det fanns inget att spy dock då jag bara hade ätit en nektarin på hela dagen) och däckade på en balkong. Det låter inte som mig. Och jag ångrar att jag drack så mycket på tom mage men känslan innan illamåendet kom slog det mesta. Jag tror att jag aldrig har haft så roligt, och känt mig så fri på en och samma kväll! Visst jag kan ha roligt utan alkohol. Men jag kunde inte kontrollera vad jag gjorde (jag hatar i vanliga fall att inte ha kontroll) men jag vågar aldrig släppa masken om att vara perfekt och jag vågar aldrig leva ut så mycket som jag bara vill.
Igår var jag dock fri. Jag var fri från den jäkla masken som håller mig fängslad och jag fick vara mig själv för en kväll. DET VAR HELT SJUKT UNDERBART. Om jag bara sluppit baksmällan idag.
Vad vill jag då? Jag vill bli fri från Ana. Ana är min fiende och min vänn. Som så många andras. Imorgon ska jag ta en lyxshake på max bara för att visa att hon är min fiende men det ska också vara det ända jag äter under hela dagen och jag kommer att cykla två mil till stan (tur och retur) för att få dricka den. Just för att Ana är min vänn. Dubbelmoral, tja! Men jag kan inte rå för det.
Ana har klorna i mig och det känns som om hon alltid kommer att ha det, det kommer alltid finnas perioder i mitt liv då det ända jag vill är att bli perfekt.
