Säg ingenting till mig

Det är inte farligt att skära sig lite på handryggen med sin låtsasfars rakblad bara man vet vad man vill. Jag äter bra nu, måste ta ut ångesten som dyker upp på något sätt. Men jag vet vad jag vill, jag vill bli frisk. Jag ska bli frisk, jag ska inte få nå fler fucking anteckningar i mina journaler. Det räcker nu. Jag kan ta ut min ångest på annat sätt än maten. När jag går ut gymnasiet ska ingen tveka på att låta mig gör det jag vill. Ingen ska vara oroad för mig. PUNKT.

Finaste

Allt jag vill göra är att hålla din varma kropp nära mitt hjärta och trösta dig. Tala om för dig att allt kommer bli bra igen. Men det kommer det inte, för du är borta nu och inget kommer bli som det brukade.

Att se dig lida, invänta döden samtidigt som jag håller din kalla tass i min hand. Att inte veta är det värsta. Att sitta och vänta på att döden ska ta dig ifrån mig och inte kunna göra någonting. Inte veta när allt är över men ändå vet att det inte finns någon återvändo. Nattvakar, för så länge det finns liv finns det hopp.

Stelheten kan inte försvinna ur mina fingrar.

Rest in peace finaste <3

.

Helvete. Jag. Visste. Att. Det. Var. Dumt. Att. Falla. För. Påsen. Med. Dulcolax. Igen...

Vårt vatten är nämligen trasigt här hemma för tillfället! Perfect match!

löften som brister

Jag tänker sluta helt med nyårslöften. Bara så att alla vet. Det går åt helvete i allafall. Det ända kravet jag hade på detta år var att de skulle bli ett bra år. Jag mår sämre än vanligt och sen så dör alla ifrån mig. 5 personer som rör min omgivning har dött ifrån mig sen januari. Jag dör.

Men jag äter väldigt mycket när jag mår dåligt. Alldelens för mycket. Men då blir alla runt om mig nöjda!

what the hell

Jag har tillbringat helgen med att äta gott med kompisar och faktiskt inte tänkt på vikten alls.

Drack en smoothie idag och åt upp hela min lunch.

Bestämde mig för att kämpa. För jag trivs egentligen med att äta gott, om de inte är för ångesten efteråt. Så varför inte kämpa?

Kommer hem.

Möts av mamma som frågar om jag gått upp i vikt eftersom jag börjat få former. Spyr.

Bryter ihop, panik.

Får ett telefon samtal. 3dje dödsbudet gillt. Nu vill jag inte kämpa längre.

NYTT REKORD! Stand up and jubla!

Eller typ något sådant.

5 timmar och 36 minuter tog min kära middag mig idag och det var inte heller någon stor och enorm portion.

Jag måste säga tack till mina föräldrar som bryr sig om mig så mycket, jag är inte värd det och jag önskar att ni kunde sluta bry er för ett tag i alla fall! Snälla?

Put a ring on it

Det mörknar för ögonen. Griper tag i det som är närmast mig, råkar vara en blomkruka som åker ner i golvet. "fan, nu ställde jag mig upp för snabbt igen!". När det börjar klarna upp i huvudet igen så går jag ner för trappen. Mäter upp min frukost. 25 gram yoghurt samt 10 gram flingor. Snudd på för mycket. Äter upp det, mår dåligt över det. Tar 15-20 minuter. Vet inte, det är för mörkt omkring mig. Vågar inte tända lampan, det kan ge mig huvudvärk.

Svävar runt i en dimma. Hinner precis göra mig klar tills bussen går. Det är något som gör ont i min vänstra sida när jag sitter på bussen och väntar på min fina vänn. Yrsel, illamående och huvudvärken börjar komma. Jag är tjock. Och fet. Samtidigt. Men vet ni? den här gången ska jag klara mig och jag ska klara DET.

Ska åka förbi intersport på vägen hem och köpa fina träningskläder. Kosta vad det kosta vill. Det ska göra mig mer motiverad. Helst något rosa. Det gör mig lite piggare.

Now or never

Om man ändå dör för att leva och lever för att dö vad spelar det då för roll när tiden är kommen?

Jag orkar seriöst ingenting mer numen jag skulle aldrig våga ta mitt liv. Jag vill dö men jag vill inte göra något som gör att folk skulle ha dåligt samvete. Mamma har redan dåligt samvete för att hon inte kan hjälpa mig mer än vad hon gör. Nej jag tänker inte ta livet av mig. Men min största önskan är att min buss krockar på vägen hem så att jag dör, men helst ska jag bara dö. Ingen annan ska behöva dö för min önskan.

Min släkt kommer att sakna mig, men de kommer inte behöva ha något dåligt samvete för det.

skjut mig någon och gör det helst långsamt, låt mig plågas.

jag mådde så jävla fint, jag var så bra. Jag fick åren att verka bortpasserade. En vecka i ett paradis var allt som krävdes. Jag åt bra hela veckan och gick upp 2 kilo i vikt. Jag har panik nu. I efterhand.

Jag tridde att allt hade gett sig, att jag faktiskt skulle få må bra ett tag. En vecka på hemmaplan iallafall. MEN NEJ! jag mår dåligt. Jag äter inget igen. Ingen frukost eller lunch. Nu intar jag min första energi för dagen. En "red bull sugerfree" som innehåller 3 kalorier i hela burken. Och även det känns för mycket. Vet att jag måste äta middag ikväll. Kanske kan göra det innan mamma kommer hem då kan jag kanske lyckas äta lite mindre. DU KAN GÅ OCH DÖ ANA! jag mår inte bra, inte bra utav det här. Men jag kan inte släppa det. Det går automatiskt av sig själv. FUUUUUCK YOOOOOOOOOOOOOOOOOOOU!


JAG ÄR SÅ ARG!