Hela dagen har nästan gått och nu ska jag snart iväg och träna. Snart är jag tillbaka i skolan där jag kan vara som jag vill, där jag kan äta precis hur mycket jag vill utan att någon bryr sig.
Fine, mina kompisar bryr sig det vet jag. Men hos de funkar de här vanliga bortförklaringarna som att " jag är inte hungrig " eller " jag tyckte inte om maten idag :/ " Det fungerar inte alls hemma. Där folk vet om mitt dubbelliv.
Mina kompisar har ingen aning om hur jag mår egentligen, de har ingen tillgång till den här bloggen utan läser bara min "på ytan blogg" och de är ungefär på den våglängden mina föräldrar är också. Även om de börjar märka att jag mer och mer faller tillbaka så är de lika lurade som min psykolog som jag slutade gå till för någon månad sen pga utav att jag var så duktig på att ljuga bort allt för henne. Det där med psykolog var inte riktigt min grej :S Varför ska jag ens behöva gå till en sån när det inte är något fel på mig? För det är inget fel att vilja gå ner i vikt när man väger som ett hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar