Ge mig någonting att leva för

Funderar på att flytta över till blogg.se, skulle dock bli mycket jobb med arkivet då det inte finns något import verktyg där ...

Jag önskar att jag förstod dig bättre nu. Du känns lika hård och kall som jag är. Jag är rädd för stora ord, jag är rädd för allt. Den här gången tänker jag vägra gå när vägen blir för lång tillbaka. Jag kommer varken hitta fram eller tillbaks. I fantasin hittar jag, men jag vet att man inte får leva så.

Jag låser en dörr, försvinner på resande fot. Trots att jag älskar min mamma och mitt hem känner jag mig inte trygg. Är förföljd. När någon ringer ser jag det och väljer att stänga av.

Varenda gång säger du att det är jag som hamnar i kläm, att jag förtjänar något mer, något bättre. Men jag undrar vilken del av mig dom ser. Ser dem den som låtsas att allt är bra? Det var inte såhär det skulle bli.

Jag ser en plats längre fram i tunneln, jag ser den endast svagt. Där är allt annorlunda och jag får tid att vara jag. Jag lovar att jag har lämnat dig till dess.