News

Det var länge sen jag skrev nu, alldeles för länge sen men jag är väldigt rädd för att någon i min närhet ska komma på mig, komma på den här bloggen. Det är min värsta mardröm.

Men vad har hänt sen sist då? Det har blivit nytt år. Julafton var verkligen hemsk (de var då jag bloggad sist och de inlägget ångrar jag inte, även om jag ångrar hur jag var...) jag mådde verkligen piss och så blir de varje gång jag är hos pappa. Men de fick mig och tänka efter, vill jag ha det så? Vill jag ha de så kasst verkligen? Vill jag må så dagligdags? INTE EN CHANS! Jag tänker ge upp, jag tänker kapitulera. Jag tänker välja att bli frisk. För en månad sen hade jag inte alls tänkt så då gjorde jag allt för att gå ner så mycket som möjligt!

Frågan är den : "Hur länge kommer det att hålla?" Varenda gång jag försökt har jag varje gång fallit längre och längre tillbaka än vad jag var första gången, men sen jag kom från pappa har jag fått upp kanske 2 kg och det är grymt mycket. Jag är rädd och har panik.

Men jag försöker allt vad jag kan med att ta till mig denna text och förstå att den är sann men jag har aldrig vart nöjd och älskat mig själv så hur tusan ska det lyckas:

Story of a girl who lost her world, so she could be beautiful

Fifteen, so sweet, you’d think,
But she’s got a secret.
Made up her mind,
The day she came to find-out that he left

I Guess there’s another girl
This time blue eyes, blonde hair
She’ll do anything to catch his eye
But she knows she’ll never compare

Skips school, wont eat, can barely sleep
Takes drastic measure.
Runs seven miles a day in the sun
Wearing a sweater
She turns the radio on so no one hears what she’s doing.
Cuz she’s convinced herself he’ll come back to her, when she’s perfect.

She’s just a girl, who doesn’t know she’s already beautiful.
One year ago, if you had seen her you would never know
This would be her only out, for every time she’s broken down, and hates herself,
For everything that’s wrong in life, looks in the mirror to criticized, she’d rather be beautiful than alive.

Nineteen, one shrink, two times a week, but nothings changing.
Mom cries at night-for her life, cuz she knows she’s fading.
She’s tried to turn around, but she’s too far in the wrong direction
Wasn’t s’pose to be this way, all she wanted was some affection.

She’s just a girl, who doesn’t know she’s already beautiful.
Five years ago, if you had seen her you would never know
This would be her only out, for every time she’s broken down, and hates herself,
For everything that’s wrong in life, looks in the mirror to criticized, she’d rather be beautiful than be alive.

Oh oh oh oh
Oh oh oh oh

Twenty three,
Now she’s buried
Underneath red roses.
I’m gonna miss her
And I hope someone learns from this
Maybe she’s happy now
Maybe she’s finally free
Of not feeling good enough,
And maybe she’s rid of her disease.

She’s just a girl, who didn’t feel like she was beautiful
Seven years ago, if you had seen her you would never know.
This would be her only out, for every time she’s broken down, and hates herself,
For everything that’s wrong in life, looks in the mirror to criticized,
she’d rather be beautiful than be alive...

// KRAM