Innan kämparglöden slocknar ska jag ha i alla fall ha gett allt

Folk tycker att jag ser smal ut :O Det förvånar mig, för de är de minsta jag känner mig. Jag funderar varje dag på om jag verkligen väljer rätt väg när jag fortsätter att äta och gå upp för varje dag för det känns inte bättre. Jag vet dock att jag inte orkar börja om med lögnerna för alla i min omgivning och gömmandet av mat mm för det är för jobbigt. Men om jag känner mig rätt kommer allt börja om igen i perioder när skolan börjar om, då jag tror att alla bedömmer varje steg man tar, att jag måste vara perfekt, när man inte längre kan välja bort dem man inte vill umgås med. Det är livet. Samtidigt vill jag inte falla tillbaka ännu en gång för då vet jag inte om jag orkar resa mig ännu en gång. Då kommer jag fastna i klorna och förstöra allt. Det känns som om jag rör mig, åt vilket håll jag än väljer så kommer jorden rasa under mina fötter och jag hatar verkligen känslan.



Det som oroar mig mest nu, är att jag inte har haft någon mens på X antal månader och jag får ofta tryck över bröstet. Det är typiska ätstörningssymptom som jag hade när jag svälte mig själv som mest. Varför kommer de nu? Kan någon förklara de för mig? Jag fick tillbaka min mens ett tag efter att jag börjat äta normalt och nu går jag ju snarare framåt fysisk än bakåt, borde iaf! Psykiskt är en helt annan sak i detta fall. helt sjukt..

Har iaf insett att jag var(är) ätstörd när jag skapade bloggen, så det vore egentligen läge att ändra namnet på bloggen, men jag orkar nog inte skapa en ny adress.