Jag kämpar som ett freak, jag vill vara mig själv igen. Och jag lyckas oftare vara den gamla glada jag igen som är social och hänger med andra. Sen skolstarten (1 vecka) har jag hunnit äta i skolans matsal 2 gånger (av 4 möjliga), ätit kinesisk buffé (FATTAR NI , friterat) till middag med kompisarna och ätit en ballerina kladdkaka efter en shoppingtur. Vad jag har ätit däremellan är i princip ingenting men det behöver vi inte gå in på för det är inte nödvändigt, ångesten kan inte hindra allt. MEN det är just det, för ett halv år sen hade jag inte gått ut med mina kompisar på sånt här. Hade undvikt det så långt som möjligt. Även mina kompisar säger att de märker skillnad på mig. Och det är väldigt roligt att höra för jag vill ju vara den sociala glada tjejen som jag brukade vara. Jag väger mer än någonsin men vad gör de med de finaste vännerna man kan tänka sig?
Jag märker också att ångestattackerna blir värre för varje gång jag får en för tillfället men de är väl för att jag går emot rösterna i mitt huvud med de absolut förbjudnaste sakerna man kan hitta? Har skärt mig själv 2 gånger den senaste veckan trots att de var mer än 2 månader sen jag gjorde de sist. Jag har fått raseriutbrott hemma för att all min ork går ut till att vara trevlig och social och glad i skolan. Jag har tagit alldeles för många dulcolax och alvedon på samma gång och sköljt ner dem med cider (bara de som fanns tillgängligt). Det låter som om jag är ett uppmärksamhets freak. Men i mångas ögon ser jag mycket bättre ut idag än jag gjorde för ett halvår sen och de glädje mig. Jag är bara lite rädd att ångestattackerna ska kväva mig och få mig att göra något dumt innan mitt monster lämnar mig ifred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar