Om man ändå dör för att leva och lever för att dö vad spelar det då för roll när tiden är kommen?
Jag orkar seriöst ingenting mer numen jag skulle aldrig våga ta mitt liv. Jag vill dö men jag vill inte göra något som gör att folk skulle ha dåligt samvete. Mamma har redan dåligt samvete för att hon inte kan hjälpa mig mer än vad hon gör. Nej jag tänker inte ta livet av mig. Men min största önskan är att min buss krockar på vägen hem så att jag dör, men helst ska jag bara dö. Ingen annan ska behöva dö för min önskan.
Min släkt kommer att sakna mig, men de kommer inte behöva ha något dåligt samvete för det.
Fattar vad du menar.. :/ Det är så tragiskt att man kan finna en stor gemenskap i äs på internet. Det visar verkligen hur många som är drabbade..
SvaraRaderaÅh.. det är den där "jag måste bestraffas" känslan. Om man hade tyckt att man var värd ett bra liv, då hade man ju inte plågat sig själv med matbestraffning.
Jag vet inte riktigt vad jag gör, typ pratar med min mamma om det (jag är väldigt öppen om mina problem, just för att kunna få hjälp). Men ja min största (DÅLIGA) ångesthantering är just mat. Annars snusar jag (jag vet, äckligt. Men jag är för frusen för att bli en rökare) för att bli lugn.
Att du inte gör något drastiskt är inte fegt, det är modigt. Att försöka leva när man mår så pissdåligt är en bedrift i sig. Inte många människor klarar det.