Ett par rödsprängda ögon

Står hukad över toaletten med en tandborste i halsen. Jag som aldrig skulle spy, tänker bryta mitt löfte. Anledningen till det? En fet pizza med tillbehör. Jag gör så gott jag kan, men jag kan inte. Det går helt enkelt inte. Tårarna rinner och kroppen skakar, trycker tandborsten längre och längre ner, testar med fingrarna men ingenting fungerar.

Efter ett tag ger jag upp, trycker i mig 4 alvedon och kliver in i duschen. Slår på högsta värmen och försöker bränna bort smutsen. För det är just vad jag är. Ful, äcklig, smutsig, fet. Jag skulle kunna rabbla upp ord efter ord efter ord. Gnuggar och gnuggar. Men känslan ger sig inte. Imorgon kommer jag ha gått upp till 55 kg tack vare den här pizzan. Jag var så himla glad att jag precis hade kommit ner
under 50 sträcket. Jag var glad och beslutsam att fortsätta min vandring neråt, men det går inte med föräldrar som kommer hemsläpades på pizza.

Jag fick en väldigt korkad kommentar från min stora syster igår, "Jag skulle också vilja ha ätstörning, då får man så goda saker att äta av sina föräldrar". Jag började skälla ut henne, det sista en ätstörd vill ha är väl goda saker att äta. Men det kunde hon inte förstå...

Men nu tillbaka till saken. Nu sitter jag här med två rödsprängda ögon, skakar hela jag och mår allmänt piss.

Jag vill känna mig tillräcklig, för ett ögonblick bara.
Jag vill känna mig vacker, bara för en sekund.

FÖRESTEN, om de är någon som har ett tips om hur jag ska lära mig spy, kommentera!