Egentligen vet jag att jag är ätstörd, jag har vart i behandling för det förut. Eller det var inte så farligt då, jag behandlades bara med psykoterapi och kunde själv "börja äta normalt" i andras ögon även om jag fortfarande gömde mat. När sommarlovet efter nian började hade föräldrarna koll hela hela tiden, så då gick det inte att komma undan.
Men den här gången ska det inte bli som förut, det vet jag.
Fast innerst inne är jag lite rädd också. Jag har läst ganska mycket om ätstörningar och jag vill bara bli lika smal som de, jag vill verkligen inte hamna på ett sjukhus. Jag är så förjävligt rädd för sjukhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar