Thinspo by me

Bild tagen av mig själv idag. Och jag orkar inte ens påpeka hur jag mår just nu.

Låt mej typ dö eller något sånt

Kul med storbråk med mamma. Kul att äta mer än min 465 kcal / dag som jag bestämt mig för. Kul för att livet sucks. Kul att allt bara är så fel det kan bli. Kul att RISE AGAINST är världens bästa band iallafall.

Yoga: Nej tack!

Idag hade vi idrott på morgonen, hade förberett mig inför ett hårt gympass som egentligen stod på schemat. Men eftersom vi var lediga förra veckan hade ju självklart våran söta lärare bestämt att vi skulle ha Yoga istället. Yeeey! :/ För det första, det var inte alls ansträngande = brände knappt några kalorier. För det andra, man skulle sitta och ta det lugnt och tänka på hur vacker och underbar man själv var = ångest attack, jag kan inte sitta och tänka på hur vacker och underbar jag själv är när jag är världens fetto.

Dessutom har min mamma världens kontroll på mig, vi hade världens storgräl igår över att jag inte ville ha kvällsfika innan jag gick och la mig... Imorse var hon uppe i den tiden jag säger att jag stiger upp bara för att kolla att jag åt frukost, men då hade jag redan varit uppe en timme tidigare och sett till så att det såg ut som om jag ätit frukost.

Det känns ju dessutom så jävla bra att hon börjat komma på mig och jävlas med mig hela tiden för att jag ska lyckas göra bort mig och visa henne vad jag håller på med. Igår gömde hon brödet i frysen och självklart kollade jag ju inte om det fanns bröd i skafferiet. Idag kollade jag efter brödet, då hade hon lagt en smörkniv på smörpaketet, men det visste ju inte jag så jag hade tagit fram en ny smörkniv och la i disken. Mina lögner blir lättare och lättare att se igenom. "Nej jag tänkte att det var någon annans smörkniv och att denne någon ville ha den!" eller som igår "Nej men jag åt lussebullar till frukost istället för bröd!" -.- Seriöst, jag måste komma på något bättre. Seriöst, jag vill inte äta, jag är tjock, jag vill inte vara tjock.

Skinny

Dagen har i stort sett vart bra, jag har ju fått gjort som jag vill. Men inte fan släpper hjärnspökena för det. Idag har jag ätit en halv portion middag och tränat en timme på gymmet. Jag kan ju inte gått så mycket plus på kalorisidan hoppas jag iaf. Jag behöver väga mig, jag behöver veta om jag går åt rätt håll. Men känslan av att själv få bestämma, att själv vara den som har kontrollen, ger mig känslan av att det i allafall var en bra dag!

Mirror, mirror on the wall
ruthless to your victim
suiting you becomes my love
tied to my reflection
hunger takes a hold of me
making my decisions
glossy fashion magazines will feed my new addiction

Hiding in my baggy jeans
No one knows my secret
Hiding from the eyes that see
I have been defeated
mirror, mirror on mywall
ruthless to your victim
Suiting you is all i know
A slave to my reflection

YEEEEEEEEEEEEEEY!

Äntligen är den helvetes hemska helgen över. Nu ska jag sova. Sen vaknar jag upp till en ny vecka där jag får bestämma över mig själv 5 hela dagar!!! Kan inte bli bättre.

Om det inte vore för att tankarna jagar mig lika mycket fast jag äter minimalt.

Iväg och träna

Hela dagen har nästan gått och nu ska jag snart iväg och träna. Snart är jag tillbaka i skolan där jag kan vara som jag vill, där jag kan äta precis hur mycket jag vill utan att någon bryr sig.
Fine, mina kompisar bryr sig det vet jag. Men hos de funkar de här vanliga bortförklaringarna som att " jag är inte hungrig " eller " jag tyckte inte om maten idag :/ " Det fungerar inte alls hemma. Där folk vet om mitt dubbelliv.

Mina kompisar har ingen aning om hur jag mår egentligen, de har ingen tillgång till den här bloggen utan läser bara min "på ytan blogg" och de är ungefär på den våglängden mina föräldrar är också. Även om de börjar märka att jag mer och mer faller tillbaka så är de lika lurade som min psykolog som jag slutade gå till för någon månad sen pga utav att jag var så duktig på att ljuga bort allt för henne. Det där med psykolog var inte riktigt min grej :S Varför ska jag ens behöva gå till en sån när det inte är något fel på mig? För det är inget fel att vilja gå ner i vikt när man väger som ett hus.

Vilsen

EN dag kvar i helvetet, sen går jag tillbaka till skolan. Eller nej jag önskar att jag kunnat gå, men jag måste faktiskt åka buss. Annars tar jag mig inte dit, det är för långt.

Än så länge har dagen inte bjudit på några ångest laddade tillfällen, lyckades gömma och kasta bort frukosten. Däremot så ska jag träna ikväll så då känner jag att jag kommer klara av iaf lite mer än vad jag gjorde igår. För igår var jag utom räddning bakom min ångest.

Role Model

Min största idol och förebild har alltid varit Mischa Barton, både till utseende och vägval. Visserligen har jag aldrig drömt att bli skådespelerska men jag har alltid sett upp till henne i allt hon gjort i sina filmer och serier. Dessutom tycker jag att hon har det perfekta kroppen.

Idag har det varit en riktigt ångestladdad dag för mig. Tyvärr ser alla mina helger nästan ut så. Förra helgen lyckades det gå en hel dag utan att jag åt någonting men det är nästan omöjligt att lyckas med det hemma. Idag har jag ätit alldeles för mycket och det är inte bara för att jag är sjuk som jag säger det, utan det är seriöst.

Funderar faktiskt på att gå och spy upp allting igen, men jag vill inte att någon ska höra det och jag har dessutom lovat mig själv att aldrig börja spy. Men jag är inte perfekt någon annanstans och skulle det hjälpa mig i mitt mål att bli perfekt så varför inte...

Ibland önskar jag att jag hade föräldrar som förstod

Min pappa har aldrig funnits där för mig. När jag var liten var han jämnt någon annanstans och även om mamma jobbade så brydde han sig bara om sina egna intressen, Han var jämnt sjuk när han var tvungen att ta ansvar. Så även då fick mamma hoppa in, fast hon egentligen skulle ha varit på jobbet. Det gick dagar pappa aldrig lagade mat till oss barn, han låg i sängen och var sjuk eller så var han och gjorde det han tyckte var kul.

Mamma försöker alltid finnas, men det blir så fel. Antingen för att jag inte vågar lägga över något på henne eller för att ja jag vet inte. Hon skulle aldrig förstå. Det gjorde hon inte sist när jag var tvungen att gå till en psykolog för mina problem.

Jag försöker jämnt klara mig själv, men även jag märker att jag glider mer och mer in i mörkret.

Denials, denials, denials.

Egentligen vet jag att jag är ätstörd, jag har vart i behandling för det förut. Eller det var inte så farligt då, jag behandlades bara med psykoterapi och kunde själv "börja äta normalt" i andras ögon även om jag fortfarande gömde mat. När sommarlovet efter nian började hade föräldrarna koll hela hela tiden, så då gick det inte att komma undan.

Men den här gången ska det inte bli som förut, det vet jag.

Fast innerst inne är jag lite rädd också. Jag har läst ganska mycket om ätstörningar och jag vill bara bli lika smal som de, jag vill verkligen inte hamna på ett sjukhus. Jag är så förjävligt rädd för sjukhus.

Lips are always lips

Jag känner mig instängd, det är helg. Jag var helt enkelt tvungen att skapa en blogg för att ha någonstans att lämna min ångest.

Jag vill inget annat än att bli smal, som tjejen där uppe på bilden till exempel, och det är jag inte nu. Just nu är jag inte fet heller, men 5 kilo skulle jag enkelt kunna ta bort innan jag såg smal ut. Ingen i min omgivning verkar fatta att det verkligen är viktigt för mig och det är därför helgen kommer bli mycket mer ångestgivande eftersom då tvingas jag i 3 måltider per dag. I vanliga fall äter jag ungefär 1 mål om dagen. Men detta är inget jag har planerat att fortsätta med. JAG VILL BARA GÅ NER DESSA KILON, JAG VILL BLI PERFEKT.